Jag är hemma igen! Tack och lov!
Känns som det var flera veckor sedan jag var hemma!
Igår kväll kom min fina man och härliga unge och hämtade mig från neurokirurgiska avdelningen (eller ja. NIVA). Tack och lov hade dom inte hittat något fel på min hjärna (jag är lika förvånad som er ;P).
Får höra av mig till vårdcentralen om jag ska migränutredas. Läkaren var egentligen mer sugen på att jag skulle sova dör och slussas till Eksjö akuten igen idag för att påbörja en utredning direkt. (eksjö medicin vs Tranås VC ger en vinst till Eksjö). Men jag ville verkligen hem! Saknat Maja och Lukas så jag gråtit... Jag fick lova att ringa VC om huvudvärken inte ger sig och får jag ett sådant där anfall igen ska jag ringa 112 eller iaf åka till akuten...

Känslorna kom ikapp mig i bilen, grät som ett barn. Är man mjäkig?

Nu ligger jag i ett bad här hemma och reflekterar över allt, försöker få hjärnan en stund att ta in allt. Även om det nu inte var något hemskt som hjärnblödning eller tumör har det vart turbulenta dagar med mycket tankar. Använt skratt som en försvarsmeksnism, som alltid men faktiskt vart rädd... 26 år och slussas från VC - Eksjö akutmedicin - Eksjö strokeavdelning - ambulans - Linköpings neurokirurg får en att bli rädd, och tacksam för det man har...

Lukas hade gjort så fint här när jag kom hem, blev alldeles rörd! Så bäddade han ned mig på soffan och mumsade köttbullemackor med mig. Vad skulle jag göra utan denna man?!

Idag ska jag ha en lugn förmiddag och sen ska jag tillbaka till verkligheten. Studiebesök på montico med min klass :)